i februari var det bottenfryst i mälaren

götgatan var grå och kall av seklets värsta vinter

det var tungt, att gå

stockholm verkade full av långa svarta labyrinter

jag var virrig och trött, jag var sliten och nött

allting runt omkring mig gick i ultrarapid

och jag hade inga veckor, inga dar

bara en röra av en massa tid

jag ville hitta en bra paroll

nånting att tro på, nåt som tog mig upp en bit över noll

och hon mötte mig med sitt leende

hon sa "ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll"

och båtarna låg inne vid stadsgårdens kaj

jag var beredd och dra till åbo men hon räddade mig precis

vad ska man göra ända fram till maj?

mörkret är så tungt och alla människor är som is

men hon tyngdes inte ner, hon sa "vad spelar det för roll?"

"här! ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll"

blå dörren hade öppet och vi slog oss ner i baren

hon var hemma efter veckor, runt på resor och jag lyssna

men hon sa "jag kanske stannar här ett tag,

vi kanske hittar nåt att bygga upp en vacker dag"

jag måste bara hitta en roll

jag sa "ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll"

vi ramlade runt på alla ställen som var öppna den natten

vi var konstnärer och dom bästa i sitt slag

vi skulle ta oss långt, vi två

hon sa "en dag står vi över februari, du och jag"

natten var så kall, vi höll hårt om varann

nu stänger dom i stockholm och människorna försvann

men vi, vi hade lusten i behåll

ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma

jag ger min själ till händerna, som ger och inte rycker

jag sällar mig till hjältarna som gör och inte tycker

hon var allt, hon var sin,

hon var den vackraste person jag hade träffat någonsin

bli kvar här med mig, bli kvar här med mig

vi behöver ingenting, vi kan starta på noll

men jag har ett rum några kvarter härifrån

ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll

...härifrån

ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll