i tisdags när nästan alla i klassen höll sina högtidstal på svenskalektionen blev jag lite extra glad i hjärtat. för det första för att alla hade så himla fina tal och verkligen visade sina bästa sidor. och för det andra för att de som höll tal till klassen verkligen fick fram känslan av hur kul vi haft och hur mycket vi gjort som man aldrig kommer att glömma. tillsammans har vi skrattat och tillsammans har vi kämpat :) och nu är det snart över. vi har då verkligen alla sorters typer av människor i vår klass. and i like it! you're really great! och förresten, om jag glömt nämna det, så vann vi den årliga skattjakten! men vem hade egentligen förväntat sig nåt annat? (;