det är så knäppt att man kan känna sig ensam trots att man är omgiven av människor. och även fast man har världens finaste vänner och familj. det är så svårt att veta vad man ska ta sig till när man gett sitt hjärta till nån som plötsligt inte vill eller kan ta hand om det längre. man liksom ser sig desperat om efter nån annan att ge det till, när allt man egentligen borde göra är att bli bättre på att lita på sig själv. jag har nog aldrig riktigt hunnit lära mig det.