jag fattar inte vart den här hösten har tagit vägen. fyra månader har ärligt talat aldrig gått så fort. men jag antar att det är så det är när man har roligt. älskar mitt liv. önskar jag kunde stanna tiden och bara få allt att gå lite långsammare. fattar inte hur det ska gå för mig att bo själv sen. i lördags när ida och sonja gått och lagt sig och becka inte var hemma och jag var tvungen att krypa ner alldeles själv kändes det så himla tomt. inte ha nån att sova bredvid. hallå, var är ni!? hade jag lust att ropa.