den här separationsångesten alltså. tror jag är rädd för att förlora de människor som gjort mitt liv värt att leva den senaste tiden. rädd för att tappa kontakten eller för att något ska hända medan jag är borta. skulle aldrig förlåta mig själv då. men hur mycket jag än kommer sakna er måste jag kunna åka iväg på vad som förmodligen kommer bli mitt livs äventyr. jag hoppas med hela mitt hjärta att ni kommer få ett fantastiskt år, att vi kommer höras mycket och att ni är kvar när jag kommer tillbaka. är så lyckligt lottad som har er <3