längesen jag skrev något från hjärtat nu. har så mycket som hoppar runt och trängs inuti mig, tankar och känslor. jag var bättre på att sätta ord på det förr, då var det så självklart. nu är det mest läskigt. för det första så är jag totalt vettskrämd inför usa-resan. vet att det med allra största sannolikhet kommer bli mitt livs äventyr. men samtidigt, så mycket som kan gå åt helvete. så mycket som är upp till mig. lyssnade på cimons 'sommarsurr' i radio 1 idag. så fin han är den mannen, pratade om vänner, kärlek och relationer. finns inga ord för hur mycket jag uppskattar hans ärlighet. så få människor är ärliga. jag kände igen mig i så mycket han sa. inser hur viktiga alla fina människor jag har runt omkring mig faktiskt är. tänker på kärlek, hans berättelse om hur det är att tvinga sig själv att orka fortsätta leva när man förlorat den man älskar mest fick mig att tänka tillbaka på hur det var för mig, när jag var igenom det där. ögonen tårades när jag tänkte på hur det kändes när jag faktiskt trodde att jag skulle gå under. men leendet på läpparna infann sig när jag insåg att jag faktiskt tagit mig igenom det, jag är imponerad av mig själv. tänker på hur man handskas med att åldras. inser så mycket om mig själv och livet. blir äldre. jag känner det.