nyss var jag så trött att jag trodde ögonlocken skulle falla ihop av sig själva. så jag drog ut bäddsoffan, borstade tänderna och kröp ner. nehe, då vill kroppen inte sova. liksom bara kryper i den, know the feeling? kanske är för att jag inte är van vid att sova själv. hm, vill att nån ska ringa mig. ger telefonen onda ögat just nu. ahmeh, kom igen rå. ring. inte det nej. ahja, har oskar linnros, melissa horn och magnus weideskog som sällskap i lurarna iallafall (är inte annie hall en helt helt fantastisk låt?) och dessutom min nya bok 'no och jag' som jag fick i julklapp av linda. himla fint skriven är den.