peace and love
herre. gud. så sliten jag är! fantastiskt att bli serverad middag, ta en långdusch och krypa ner i rena lakan igårkväll. brukar ändå klara festivallivet hyfsat bra. men känns som jag råkat slänga ner en näve otur i fickan den här gången. borttappade solbrillor, stulen cider, sönderbrända läppar, ryggsäck som var på vift en förmiddag, madrasser utan luft, halsont, huvudvärk osv.. MEN, trots allt detta har jag fått vara med om fantastiska ögonblick, roliga stunder och skratt. sådär mycket intryck och upplevelser som bara hinns med under en festivalvecka. förutom bristen på dusch (som trots allt kan vara ganska charmig) så är ju festivallivet faktiskt magiskt. du är omgiven av musik, fest, sol och sköna människor medan dina vardagsproblem befinner sig nånstans långt borta.
finaste stunden inträffade, inte helt otippat, på håkankonserten där alla använde det absolut sista av sina hesa festivalröster och hoppade i sina smutsiga converse tills fötterna värkte. han spelade 'kärlek är ett brev skickat tusen gånger', 'vid protesfabrikens stängsel' och 'känn ingen sorg för mig göteborg' i följd i slutet på konserten. under den tiden hann jag återuppleva ett krossat hjärta, känna ångest och lättnad över att det finns människor som delar denna ångest med mig samt hoppa och skrika av lycka och kärlek till livet. allt detta med tårarna rinnandes ner för kinderna.
finaste mellansnacket stod, kanske lite mer otippat, daniel adams ray för. 'jag kan inte ens ta tonen c. och som ni hör är jag inte heller något vidare på att predika. men jag kan sjunga en sång som handlar om att det är våra brister som gör oss till människor'
galnaste stunden var lätt att stå mitt i en dansande deadmau5-publik, roligaste stunden när amanda på fullaste allvar fick för sig att det var strokes som gjort 'vart ligger landet där man böjer bananerna' (hahaha) och sjukaste stunden var när vi blev erbjudna skjuts hem till campingen av en vit limousin.
Kommentarer
Trackback