det känns som jag varit hemma i en evighet, det är fem dagar. inte så att jag inte har det bra, för det har jag. men jag saknar pulsen och framförallt alla fantastiska människor. inte så att jag funderar på om jag tagit rätt beslut, för det har jag. men däremot sitter jag med en förundran över varför livet är så kort. ibland vill man bara trycka på paus ett tag.