blev lagom förlöjligad idag. skulle ut och cykla med killarna. de utmanade mig på vem som kunde cykla snabbast. fine, tänkte jag, som är rätt van vid att fara fram på hojen. de vet inte vem de utmanar. när båda två redan satt av på sina cyklar inser jag mitt handikapp. det är 1. en mountainbike (var är min fotbroms lixx?) och 2. min sadel är så långt ner att jag nästan sitter på marken. men, fanns ingen tid att åtgärda problemet. så fanns inte mycket annat att göra än att slänga sig på cykeln. kom rätt mycket efter.... om vi säger så. bjuder på den. käkade lunch på donken. höll på att tuppa av när lillkillen beställde kolasås istället för dipsås till sina nuggets!!! blev lite besviken över att burgarna var precis lika små som hemma. dock stort plus för både choklad och kolasås på glassen!! efter att haft tid till att höja sadeln var färden hem riktigt trivsam. det är så otroligt vackert här! tänk om hösten var så här hemma. ni vet fortfarande den klarblå himlen, gröna, gula och röda löv och skinande sol. enda skillnaden är att termometern här visar 26 grader istället för 9.