det kanske verkar som att det är nu jag bryr mig som minst om min familj och mina vänner. i och med att jag snart sätter mig på ett plan och åker till andra sidan jorden. men det är nu jag behöver er som mest. att ni uppmuntrar mig att åka iväg på det här äventyret istället för att tycka att jag är knäpp i huvudet som åker ifrån er betyder typ allt och lite till. visst, det ska bli så himla spännande och jag kommer säkert ha jättekul, det är många som sagt att de önskar att det var de som skulle åka. och jag klagar absolut inte. men, det är faktiskt jävligt läskigt också. och när jag sitter där och lipar över hur mycket jag saknar svensk mat och tryggheten hemma så kommer det vara ni som är viktigast för mig. ni kommer alltid vara viktigast för mig. lova att ni inte tar det som att jag överger er. för det kommer jag aldrig någonsin göra.