ska jag vara helt ärlig har en del av min tid här varit riktigt jobbig. att ha alla jag älskar så in i helvete långt borta. därför känns det rätt sjukt att just nu ligga nerbäddad i sängen, i min onepiece, med världens förkylning och vetskapen om att jag i ett par veckor framöver kommer kunna ha noll kontakt med den människa jag delar mest med just nu, och vara helt ok med det. tillfreds med tillvaron. må bra. iallafall. kan ha något med min underbara helg att göra. skrattade så jävla mycket att jag lär leva på det i tre år. det och solskenet. ser allt jag får vara med om och lära mig i det här underbara landet.