känslan när man går över en av broarna som korsar chicago river vid operahuset, är omringad av skyskrapor och känner i hela kroppen att det här är min stad. iklädd linne. utan att frysa. och vet att man är på väg till konsert med sina bästa vänner här borta. gårdagskvällen var magisk. efter min korta promenad genom chitown mötte jag upp anna och hennes vän på deras hotellrum, sminkade mig och snackade skit. satte oss i en taxi och susade genom usas vackraste stad till ett annat hotellrum där vi mötte upp alla tjejerna. drack fanta och rosé och skrattade. sen upptäcker jag självklart att min konsertbiljett är borta (händer bara mig) men på grund av de fantastiska människorna jag hade runt omkring mig så löste det sig ändå. vid midnatt gör guetta entrè och får hela utsålda congress theatre att fullkomligt explodera genom att dra igång titanium. sedan fortsatte det med bland annat en sjuk mix av levels och somebody that i used to know, tusentals lampor blinkade orden chicago rocks medan calvin harris i feel so close pumpades ut ur högtalarna. när det hela avslutades fann jag mig själv mitt i ett vitt konfettiregn sjungandes i will never win this game, without youuuu med en enda sak i huvudet. gud vad lycklig jag är.