det värsta med att flänga runt som jag gjort sedan jag tog studenten är utan tvekan alla dessa hejdå jag utsätter mig själv för (är dock sjukt glad över att jag både pluggat, jobbat och varit utomlands. och över allt jag upplevt och alla fantastiska människor jag träffat). det har varit många jobbiga avsked men framförallt till lisa och malin som jag pluggade skrivarkurs/umgicks varje dag med året efter studenten, karro och alex - mina bästa norska jenter som verkligen tog mig under sina vingar som två storasystrar under min tid i oslo och nu DE HÄR TJEJERNA:

 

små nykläckta kycklingar till 19 och 20åringar vars sällskap jag känt mig gammal som gatan i (typ när anna tappade hakan när jag sa att det var 4 år sedan jag fyllde 18....) och samtidigt som att jag har så mycket kvar att lära. inspirerande, sjukt modiga, jävligt roliga och med en energi och vilja som skulle räcka till att klara precis vad som helst är jag sjukt glad över att kunna kalla er för mina vänner. 
i måndags satte sig bästa anna banana på planet till sverige. var separationsångest deluxe. hon lämnar VERKLIGEN ett tomrum efter sig. men jag känner mig övertygad om att det här inte är det sista vi ser av varandra.