när man längtar efter så mycket och framför allt så många där hemma är det lätt att glömma alla fördelar med att bo här. som att jag har 5 minuter till starbucks. och stranden. min egna bil och 6 timmar ledigt på dagen, varje dag. gymkort på ett asnice gym som i princip inte kostar någonting. för att inte tala om mina härliga vänner. hur vackert det är både där jag bor och inne i city och allt som finns att göra i chicago. att jag kan växla mellan svenska och engelska hur som helst. och att när jag sitter och planerar min semester kan välja mellan resmål som san fransisco och miami.

lika mycket kärlek som du tillåter dig att känna, lika mycket sorg gör du dig mottaglig för.

ikväll är en sån kväll jag saknar mina närmaste vänner mer än vanligt.

det sjuka i att börja må bra när man inser att allt inte måste vara perfekt.

lyssnade just på intervjun med cimon lundberg i radio1 där han valde att komma ut som bisexuell. bästa cimon vars texter i bloggen, krönikor för olika webbmagasin och reflektioner i radioprogrammet psykakuten gett mig läskigt mycket energi de senaste åren. efter att ha lyssnat färdigt känner jag bara.. väldigt mycket. för mig är det så självklart att det spelar noll roll vad för läggning/religion osv osv man har att jag inte riktigt fattade varför det var en så big deal för honom att komma ut. har dessutom haft turen att det som är jag alltid passat någorlunda in i samhällsnormen. blev HELT chockad när jag insåg hur svårt det måste ha varit för honom att leva med den hemligheten. hur ont det måste ha gjort. så jävla sjukt att andra människors rädsla för det som är annorlunda får dig att leva som någon annan än dig själv. var nog allt jag hade på hjärtat.. #beyourself

åh new york new york. undrar om skylinen har förmågan att få människor att smälta på samma sätt även hundrade gången. än så länge är iallafall jag maktlös. faller handlöst. när empire state building ser dig rakt i ögonen är du inte kaxig. spelar ingen roll hur otillgänglig och svår new york spelar. så fort staden blinkar med sina förädiska ljus kommer jag att trilla dit igen.

ska jag vara helt ärlig har en del av min tid här varit riktigt jobbig. att ha alla jag älskar så in i helvete långt borta. därför känns det rätt sjukt att just nu ligga nerbäddad i sängen, i min onepiece, med världens förkylning och vetskapen om att jag i ett par veckor framöver kommer kunna ha noll kontakt med den människa jag delar mest med just nu, och vara helt ok med det. tillfreds med tillvaron. må bra. iallafall. kan ha något med min underbara helg att göra. skrattade så jävla mycket att jag lär leva på det i tre år. det och solskenet. ser allt jag får vara med om och lära mig i det här underbara landet.