det var då självaste fan. är på så sjuktligt dåligt humör idag och vad tror ni inte hände nyss!? jo, då lyckas jag tappa en jäkla spegel i golvet! vad är det man säger? sju års olycka. fan vad sur jag är.


och vad jag saknar att vara kär. sådär kär så man knappt behöver äta eller sova för att må bra. sådär kär så man kan leva på pussar och det inte finns nåt viktigare i världen än personen man är kär i. det slog mig att jag kanske aldrig får uppleva det där igen. kanske kan det aldrig bli lika bra som första gången. men då fick jag panik och ville bara lägga mig ner och dö. aldrig i livet att jag tänker leva hela resten av mitt liv utan att få uppleva det igen. jag vägrar.

jag har så jäkla tråkigt. regnet utanför fönsret vill visst aldrig ge upp. alla jag känner jobbar. fan alltså.. skaka om mig, överraska mig med nåt kul! borde vara tacksam över att jag är ledig idag och över mina fina vänner. det är jag i och för sig också. ja, det är jag. jag mår bra.

börjar kännas så himla ensamt här hemma utan mina föräldrar. fast mamma ringde innan. jag älskar dig, sa hon i förbifarten innan hon la på. blev så glad. fina mamma. hur skönt är det inte att ha människor som älskar en vad man än gör? kände mig genast bra mycket mindre ensam.

sitter och lyssnar på graduation med vitamin c. så jäkla sorglig låt. blir helt skakis över att jag nästan är vuxen. snart drar jag till norge. kommer bli kul som fan. längtar efter att få ge mig ut i världen, ta ansvar för mig själv, resa, jobba, festa, se vart livet tar mig. samtidigt gör det mig så jävla rädd. här har man bott i trygga söta lilla eksjö, med min fina familj och fantastiska vänner hela sitt liv och varit så trygg man bara kan bli. hälften av mig skriker efter att få se resten av världen, att jag måste komma bort från den här lilla lilla stan och se hur världen är på riktigt. medan den andra halvan bara vill krypa ner under täcket i min säng på mitt trygga rum och gömma mig. gömma mig för livet. jag hatar att inte veta. men det är lika bra jag lär mig att se det charmiga i det. jag har ju trots allt tänkt leva ett bra tag till, och inte har jag tänkt göra det i den här lilla lilla, men ack så söta hålan. nej, världen väntar på mig!

take care, puss

vet ni vad? idag sitter jag och känner såhär: fan vad bra jag mår! har just läst om krossade hjärtan och vet att jag har ett par runt omkring mig också. tänker på när mitt hjärta var i tiotusen bitar, när jag varken visste ut eller in, kände mig som en levande död och hade ett svart moln över mig vart jag än gick. och vet ni vad? det får mig att må ännu bättre. för jag har lyckats med det jag aldrig trodde att jag skulle klara. jag mår riktigt jäkla bra igen! allt blir bra. det är ingen klyscha, jag vet det nu. och under tiden alla ni som mår dåligt väntar på att allt ska bli bra igen så lägger jag mer än gärna ner all min energi på att försöka få er att må bra <3