helgen var som vanligt över innan jag hunnit inse att den var här. i fredags styrde jag mot city där jag och luisa gick ut för en bring your own beverages-middag. åt thai, drack vitt vin och tjatade om livet i stort och smått i ett par timmar innan vi mötte upp brian och joe och gick hem till dem och spelade sällskasspel och drack öl halva natten vilket var sjukt trevligt. jobbade i lördags eftermiddag och i söndags hade jag den mest amerikanska dagen i mitt liv. åt en bagel till frukost innan jag slängde på mig cubskepsen och sprang till tåget där jag mötte upp verran och siri. tog oss in till wrigley field för att gå på baseboll. började det hela med mcflurry och tisha-shoppande utanför arenan där det som vanligt före och efter match myllrade av peppade blåklädda chicagobor. intog våra platser, tittade inte överdrivet mycket på baseboll, tjötade, drack öl och åt deep dish pizza. googlade reglerna och hängde med på en del av matchen som cubbies tyvärr förlorade (precis som de brukar). hade i vilket fall som helst sjukt kul med mina underbara nötter till vänner!!!!!! efteråt gick jag hem till brian en stund och hängde med honom och luisa innan jag och tysken promenerade till depaul och åt thai till middag som vanligt. på en ny restaurang dock. som visade hitta nemo på storbild.

gick runt med en klump någonstans längst ner i magen hela eftermiddagen. när jag kramade luisa hejdå och gick upp till cta-stationen, såg sears tower bakom hustaken och det var 20 grader varmt ute.. så slog det mig verkligen. herregud vad vacker den här staden är. kan inte fatta att jag ska lämna det. kan inte fatta att jag ska lämna allt som har med usa att göra. inklusive kassörskorna i matbutiken som kallar mig dear och tanten på tågstationen som gav mig en biljett hon inte hade användning för. kan inte fatta att jag ska lämna luisa som varit så nära mig i 11 månader. att hon ska hem till tyskland och därefter förmodligen tillbaka till usa. (hon är dock min över midsommar nästa år!) livet är ganska sjukt. men jag njuter iallafall av sista veckorna här och ser fram emot att få sätta min fot i landet lagom igen.